No more Mr Chow, thanks!

Torsdag den 17de

Vi vill ha jobb på soccer store! Det skulle ju vara sjukt kul!!! Men nu till något annat, vårt nuvarande jobb på Superbabe fashion, ja ni läste rätt. Det är så sjukt tråkigt. Ett pass är på 8 timmar.

Dagens höjdpunkter

Oj en tröja ramlade nyss ner på golvet

Oj prislapparna hänger fel, eller galgen är åt fel håll eller vänta bäst av allt knäppa upp, knyta upp för att sen knäppa och knyta igen.

Vi brukar fightas om vem som ska få plocka upp tröjan som nyss föll i golvet eller vem som ska få hänga ut kläderna som varit i provrummen. Det är blodigt allvar ska ni veta!

Sen har det inte varit så mycket mer att göra, eller jo det är jätte kul när det kommer in svenskar i butiken. Dom blir lika chockade varje gång när man börjar prata svenska med dom.:)
Mr Chow är en plåga, allt blir så stressigt och stelt. Vi får inte prata eller röra oss mer än nödvändigt. Men idag var han inte där! Vi skulle jobba med en av bossarna så det var lite nervöst. Men det visade sig att det var de bästa som kunnat hända! Robert är hel skön! Vi får prata till och med sjunga med till den faktiskt väldigt bra musiken. Dansa och var glada och trevliga mot kunderna. No more stress helt enkelt. Så ingen mer Mr Chow, please. Han är tillbaka imorgon iofs vilket känns lika med döden.
Fick lära mig steama kläder, överaskande roligt, ser nu hur lågt vi sjunkit?

Söka nytt jobb ligger på menyn. Soccer store!!!!

Vi har fått dom på jobbet att tro att vi är jätte fattiga, så vi kan få behålla jobben. Carro startade allt, helt genialisk är hon hahaha. Gick och berättade att vi inte hade någon värme på utan tände ljus och så, sen äter vi ju typ bara äpplen och dricker vatten till lunch, berättat om vår dyra hyra ja ni förstår. Så alla tycker synd om oss, stackars svenska flickor har det inte lätt att bo och jobba i london, empati tack? Nej då vi har ju inte den känslan kvar inte:P Livet leker.

Puss på er
raul